Olika forskningsperspektiv på edtech
Forskning om digitala verktyg och lärande är tvärvetenskaplig. Den kan samlas under det breda paraplyet utbildningsvetenskap, men hämtar teorier och metoder från bland annat pedagogik, didaktik, psykologi, kognitionsvetenskap, sociologi, medie- och kommunikationsvetenskap samt datavetenskap.
Vetenskapsrådet beskriver utbildningsvetenskaplig forskning som forskning om de globala, samhälleliga, institutionella, sociala, ekonomiska, historiska och diskursiva förhållanden där bildning, utbildning, undervisning och lärande sker. Området omfattar bland annat lärande och bedömning, inkludering, ny teknik, likvärdighet, organisation, medie- och kommunikation och utbildningspolitik. Forskningen bedrivs inom flera olika vetenskapliga discipliner.
Inom detta breda område kan edtech undersökas inom olika forskningsområden och ur olika teoretiska perspektiv. Områdena överlappar och ställer delvis olika frågor om samma fenomen.
- Pedagogisk och didaktisk forskning studerar utbildning, lärande och undervisning och de sammanhang och villkor där dessa sker. Didaktisk forskning riktar särskild uppmärksamhet mot undervisningens vad, hur och varför. Inom edtech kan det exempelvis handla om hur digitala verktyg används i undervisningen, hur de påverkar samspelet mellan lärare, elever och innehåll samt under vilka villkor de bidrar till meningsfullt lärande.
- Sociokulturell och mediepedagogisk forskning undersöker hur lärande formas i samspel mellan människor, kulturella redskap och sociala sammanhang. Här studeras exempelvis hur elever och lärare skapar mening genom text, bild, ljud och interaktion samt hur teknik påverkar deltagande, relationer och inkludering.
- Kognitionsvetenskap och lärandeforskning (Science of Learning) studerar hur människor uppmärksammar, bearbetar, förstår och minns information. Forskningen kan exempelvis undersöka hur digitala verktyg påverkar läsning, återkoppling, motivation och självreglerat lärande. Science of Learning är en bred, tvärvetenskaplig inriktning som förenar kunskap från bland annat kognitionsvetenskap, psykologi och utbildningsforskning.
- Datavetenskap, artificiell intelligens och learning analytics bidrar med forskning om hur digitala system utvecklas och fungerar. Det kan handla om adaptiva lärsystem, automatiserad återkoppling samt insamling, analys och visualisering av utbildningsdata. När dessa tekniker studeras i relation till undervisning, lärande eller utbildningsorganisation möts datavetenskapliga och utbildningsvetenskapliga frågeställningar.
- Kritiska studier av utbildning och teknik granskar de antaganden, intressen och maktförhållanden som formar skolans digitalisering. Forskningen kan exempelvis undersöka hur kommersiella aktörer, politiska beslut, algoritmer och datainsamling påverkar utbildningens innehåll, lärares handlingsutrymme, elevers integritet och synen på kunskap. Det är därför mer korrekt att beskriva detta som ett kritiskt forskningsperspektiv än forskning om digitala verktyg i undervisningssituationen.
Olika metoder besvarar olika frågor
Eftersom forskning om digitalt lärande bedrivs inom flera vetenskapliga discipliner används också många olika forskningsmetoder. Vilken metod som är lämplig beror på vilken fråga forskarna vill besvara.
Teoretisk forskning: utvecklar och prövar resonemang, begrepp eller teorier.
Empirisk forskning: undersöker material från verkligheten och kan bestå av både kvalitativa och kvantitativa studier. Några exempel på empiriska metoder/studier:
- Experimentella studier undersöker om en insats ger en mätbar effekt. I en randomiserad kontrollerad studie, RCT, fördelas deltagarna slumpmässigt mellan olika grupper. Det gör det lättare att avgöra om en förändring i exempelvis läsförmåga, motivation eller studieresultat beror på den undersökta insatsen, sk orsakssamband. Sådana studier ger viktig kunskap om effekter under de förhållanden där studien genomförs, men resultatet kan inte automatiskt överföras till alla elevgrupper, undervisningsmiljöer eller digitala verktyg.
- Observations- och registerstudier undersöker samband och utveckling utan att forskarna styr vilka som använder en viss insats. De kan omfatta stora grupper och långa tidsperioder, men det är ofta svårare att avgöra vad som orsakat ett visst resultat. PISA är ett välkänt exempel på en observationsstudie.
- Kvalitativa studier använder exempelvis intervjuer, observationer och analys av undervisningsmaterial. De kan ge fördjupad kunskap om hur lärare och elever använder och upplever tekniken, hur undervisningen förändras och vilka möjligheter eller problem som uppstår i praktiken.
- Designbaserad och praktiknära forskning genomförs ofta i samarbete mellan forskare och lärare. En undervisningsmodell eller digital lösning utvecklas, prövas och förbättras i flera steg. Syftet är både att utveckla praktiken och att skapa kunskap om hur och under vilka villkor en lösning fungerar.
- Forskningsöversikter: För att skapa en bredare bild av kunskapsläget görs systematiska forskningsöversikter, där tidigare studier söks, granskas och sammanställs enligt en tydligt redovisad metod. Om resultaten från flera jämförbara kvantitativa studier vägs samman statistiskt kallas det en metaanalys. Alla systematiska översikter innehåller alltså inte en metaanalys.
Studier med blandade metoder kombinerar kvantitativa och kvalitativa angreppssätt. De kan exempelvis undersöka både om ett digitalt verktyg påverkar elevernas resultat och hur lärare och elever använder verktyget i undervisningen.
Forskningen ger sällan stöd för generella slutsatser om digital teknik i sig. En mer relevant fråga är vilken teknik som används, i vilket syfte, av vem, för vilka elever och under vilka pedagogiska förutsättningar. Digitala verktygs betydelse för lärandet behöver förstås i relation till undervisningens innehåll och utformning, lärarens didaktiska val och elevernas sätt att använda verktygen. De perspektiven kan omfattas i en studie eller översikt, men framgår då tydligt.
