När skapar edtech värde och inte?
Digitala verktyg kan stärka undervisningen när de används med tydligt syfte, god pedagogisk planering och tillräckligt stöd till lärare och elever. Samtidigt finns stort forskningsstöd som visar att effekterna beror på hur tekniken används, i vilket sammanhang och med vilken kvalitet i undervisningen. Men det finns också risker och utmaningar med digitala verktyg man behöver beakta. Därför behöver digital undervisning följas av medvetna val, tydliga ramar och kontinuerlig utveckling. Något man kan säga om all undervisning.
De främsta fördelarna
- Tillgänglighet och inkludering: digitala verktyg kan göra undervisningen mer tillgänglig genom funktioner som uppläsning, undertexter och översättning som stödjer olika elevers behov.
- Differentiering: digitalt utbildningsinnehåll kan anpassas till olika kunskapsnivåer och förutsättningar så att fler elever kan arbeta med samma innehåll på ett lämpligt sätt.
- Innehållsskapande: digitala verktyg ger lärare och elever möjlighet att skapa eget innehåll som kompletterar och anpassar undervisningen efter aktuella behov.
- Regelbundna uppdateringar: digitalt innehåll kan uppdateras snabbt för att spegla ny kunskap, förändrade styrdokument och aktuella händelser.
- Återkoppling och bedömning: digitala resurser kan ge snabb återkoppling och stödja både formativ och summativ bedömning av elevers lärande.
- Datainsamling och analys: digitala system kan ge information om elevers aktivitet och progression som kan användas för att planera undervisning och identifiera stödbehov.
Källa: Europeiska kommissionen (2026), Att göra välgrundade val av digitalt utbildningsinnehåll: EU:s riktlinjer för lärare och utbildare.
Exempel på risker och utmaningar
- Distraktion och splittrad uppmärksamhet. När elever har tillgång till internet, appar, notiser eller andra digitala miljöer under lektionstid kan fokus flyttas från undervisningen. OECD:s PISA-analyser visar att digitala distraktioner är en tydlig utmaning och att de är kopplade till lägre prestationer. Samtidigt betonar OECD att resultaten visar samvariation, inte enkla orsakssamband.
- Otillräcklig pedagogisk integration. Teknik ger inte automatiskt bättre undervisning. Flera forskningsöversikter pekar på att positiva effekter framför allt uppstår när digitala verktyg används genomtänkt, kopplas till undervisningens mål och integreras i lärarens didaktiska arbete. (Kunnskapssenter for Utdanning, GrunnDig och EU-kommissionens genomgångar)
- Bristande digital kompetens hos lärare och elever. Om lärare inte får tid, stöd och kompetensutveckling riskerar tekniken att bli ytterligare en belastning i stället för ett stöd. En större översikt av forskning om lärares roll i digitalisering av utbildning omfattar 23 systematiska översikter och 1 062 primärstudier, och visar hur central lärarens digitala och pedagogiska kompetens är för att tekniken ska fungera i praktiken. (Teachers’ role in digitalizing education: an umbrella review, 2022)
- Risk med teknik som självändamål. En central utmaning är att undvika att digitalisering blir ett mål i sig och kan riskera undanträngning av bättre analoga arbetssätt. UNESCO:s globala rapport om teknik i utbildning betonar att teknik bör införas när den är ändamålsenlig, jämlik, skalbar och hållbar, samt att den ska komplettera, inte ersätta, läraren och den mänskliga dimensionen i undervisningen. (UNESCO, Global Education Monitoring Report 2023: Technology in education). Observera att motsatt förhållande kan råda också, att man bedömer att “teknik är det sämre alternativet” utan att ha något stöd för det.
- Tekniska, juridiska och etiska risker. Digitala tjänster kan medföra risker som bristande hantering av personuppgifter, profilering och sekundär användning av data, algoritmiska fel och diskriminering, opålitlig AI-genererad information, leverantörsberoende, svårigheter att utbyta information mellan system och bristande tillgänglighet.



