Fokus: läsa på papper eller skärm – vad säger forskningen?
Varför fokus? Läsning och skrivande på skärm eller papper har fått stor uppmärksamhet i både forskning, skolpolitik och debatt. Därför tittar vi närmare på vad forskningen säger om olika format och varför svaret beror på vad eleven ska göra, vem eleven är och hur verktyget är utformat och används.
Det korta svaret
Forskningsöversikter visar en liten genomsnittlig fördel för papper när det gäller läsförståelse, framför allt vid läsning av faktatexter och när läsningen sker under tidspress. Skillnaden är inte stor och gäller inte all läsning. För berättande texter är resultaten mindre tydliga.
En ofta citerad forskningsöversikt från 2018 sammanställde 54 studier. De som läste på papper presterade i genomsnitt något bättre på tester av läsförståelse än de som läste motsvarande texter digitalt. Den uppmätta skillnaden var omkring 0,21 standardavvikelser, vilket brukar beskrivas som en liten effekt. För berättande texter är resultaten mindre tydliga. En metaanalys från 2022 som sammanställde 32 studier, fann ingen betydande skillnad i läsförståelse mellan papper och skärm när deltagarna läste berättande texter.
Det är därför mer precist att tala om olika former av läsning och olika läsuppgifter än om ”skärm eller papper” generellt.
Vad påverkar läsningen?
Mediet är bara en del av förklaringen. Resultatet kan också påverkas av textens längd och svårighetsgrad, om texten är berättande eller faktabaserad, syftet med läsningen, hur lätt det är att orientera sig i texten, hur mycket tid eleven har, elevens ålder och läsvana samt risken för distraktioner.
En förklaring till pappersfördelen är att det kan vara lättare att orientera sig i en tryckt text. Sidornas placering och textens fasta utformning kan hjälpa läsaren att skapa en mental bild av hur innehållet hänger ihop och var olika delar finns.
Digitala texter uppmuntrar ibland till snabbare läsning och skumläsning. Det kan vara användbart när man söker efter en bestämd uppgift, men mindre gynnsamt när målet är att förstå, bearbeta och minnas innehållet. Skillnaden behöver dock inte bero på själva skärmen. Scrollning, navigering, länkar och distraktioner kan också påverka läsningen. En väl utformad digital text utan störande inslag kan ge andra förutsättningar än en uppkopplad dator med notiser, spel och flera öppna flikar.
Djupläsning kräver tid och fokus
Att läsa för att förstå, tolka och reflektera över en längre eller mer komplex text kräver något annat än att skumma eller söka efter information. Vid sådan djupläsning behöver läsaren hålla kvar uppmärksamheten, göra kopplingar mellan olika delar av texten och bearbeta innehållet över tid.
Därför är det viktigt att elever får utveckla både förmågan och uthålligheten att läsa längre sammanhängande texter på djupet. Formatet kan påverka förutsättningarna, men också textens utformning, läsmiljön och risken för distraktion.
För yngre barn talar mer för papper och gemensam läsning
För de yngsta barnen, i förskolan, är traditionell högläsning tillsammans med en vuxen särskilt viktig för språkutvecklingen. När den vuxne stannar upp, förklarar ord, ställer frågor och samtalar om berättelsen får barnet hjälp att bearbeta språket och innehållet.
Digitala berättelser med ljud, animationer och interaktiva funktioner kan också stödja yngre barns språkutveckling om de är rätt designade. Stödet verkar vara mest värdefullt när funktionerna hjälper barnet att förstå berättelsen och används i samspel med en vuxen. Dekorativa eller störande inslag kan däremot dra uppmärksamheten från texten.
Under de första skolåren inom den tidiga läsinlärningen behöver eleverna få systematisk undervisning i kopplingen mellan bokstäver och språkljud (phonics) och möjlighet att utveckla ett säkert läsflyt. Här behöver man vara försiktig med att ersätta det analoga med det digitala, även om det kan komplettera i vissa fall, särskilt kring möjligheterna till ljuding
För de yngsta bör digitalt berättande därför främst ses som ett komplement till högläsning, samtal, lek och tryckta böcker, inte som en ersättning.
När kan digital läsning vara det bättre valet?
Digitala texter har fördelar som papper saknar. Texten kan exempelvis läsas upp, översättas och förstoras, få anpassad kontrast och radlängd eller kombineras med relevanta förklaringar, bilder och ljud.
För en del elever kan sådana funktioner vara avgörande för att de ska kunna ta del av undervisningens innehåll och visa sina kunskaper. Det är då missvisande att utgå från den genomsnittliga skillnaden mellan papper och skärm utan att ta hänsyn till elevens behov.
Digital läsning är inte en enda form av läsning
Jämförelsen mellan papper och skärm fångar inte hela bilden. Digitala texter kan vara linjära, men också interaktiva och multimodala och kombinera exempelvis text, visualiseringar och andra funktioner. I en studie från Linköpings universitet undersöktes hur elever läste interaktiv och multimodal information i ett digitalt visualiseringsverktyg. Läsningen präglades av samspelet mellan text och visuella element, samtidigt som exempelvis färg, markeringar och rörelse kunde dra uppmärksamheten från den skrivna texten. Studien pekar på betydelsen av både utformningen av digitalt innehåll och didaktiskt stöd för läsningen.
Digital läsning är en viktig läsförmåga i sig
Digitala texter kräver andra lässtrategier än tryckta texter. Att navigera, söka, jämföra källor, värdera information och hantera distraktioner är viktiga färdigheter i dagens informationsmiljö.
Det står inte i motsats till läsning på papper. Boken är central för såväl läsinlärning som fortsatt läsutveckling, samtidigt som elever behöver utveckla förmågan att läsa och hantera digitala texter.
Elever behöver kunna läsa i båda miljöerna.
Skriva för hand eller med tangentbord?
Skolforskningsinstitutets översikt Främja skrivkunskaper i de allra tidigaste skolåren visar att elever behöver utveckla en läsbar och flytande handskrift genom mångsidig handskriftsundervisning, där de får öva på att forma bokstäver, ord och meningar och automatisera skrivandet.
Forskningen pekar i olika riktningar när handskrift jämförs med digitalt skrivande, men ger inte stöd för att ersätta handskriftsundervisning med tangentbord i den tidiga skrivundervisningen. Elever behöver samtidigt utveckla förmågan att skriva digitalt. Det handlar därför inte om att välja det ena på bekostnad av det andra, utan om att utveckla olika sätt att skriva för olika syften.
Slutsats: rätt format för rätt uppgift
När målet är att läsa, förstå och minnas längre sammanhängande texter talar forskningsöversikterna i genomsnitt för papper, särskilt vid vissa typer av läsuppgifter. För berättande texter och vissa andra läsuppgifter är skillnaden mindre eller inte tydligt säkerställd.
Digitala texter kan samtidigt vara det bättre valet när undervisningen kräver tillgänglighetsfunktioner, anpassning, informationssökning eller arbete med digital läskompetens.
Frågan är därför inte bara om elever ska läsa och skriva på papper eller skärm. Den mer användbara frågan är: Vilket format ger den här eleven bäst förutsättningar att genomföra just den här uppgiften?
